Network Menu

Dags för Slow-food i Piemonte

Det är söndag morgon och vi är drygt ett 50-tal förväntansfulla Sweor från olika delar av världen som lämnar det regniga Bologna med buss. Vi är på väg till Piemonte och staden Alba där vi ska bo i fyra nätter.

Alba var en gång i tiden känd som ”staden med de hundra tornen” och det finns fortfarande flera medeltida torn kvar här. I Alba ligger också chokladfabriken Ferrero och många av oss känner till chokladen Ferrero Rocher. Men vem visste att den görs i lilla Alba. Piemonte, som betyder ”vid bergets fot”, är väl kanske mest berömt för sina goda viner. De mest kända är Barolo och Barbaresco. Men regionen är även känd för sin vita och svarta tryffel. Tryffeljakten har just inletts så vi hoppas på att få smaka, leta och äta tryffel under våra dagar i Piemonte.

Som protest mot snabbmatskulturen, som har slätat ut de kulinariska upplevelserna och gjort att vi tappat en del av vår traditionsrika matkultur, föddes på 80-talet Slow-foodrörelsen i Piemonte. ”Gott, rent och rättvist” är rörelsens ledord: mat och dryck ska njutas, den ska inte innehålla gifter eller vara skadlig för miljön och bra mat ska vara en rättighet för alla.

Vår fantastiska guide Elizabeth, som tillbringat cirka 40 år i Italien, berättar på vägen om Italien och hur man lever här. Hon gör det med inlevelse, humor och en härlig röst att lyssna till.

Efter incheckning på hotellet i Alba gick vi igenom staden och stannade vid olika sevärdheter där Elizabeth berättar om stadens historia. Väl framme vid restaurangen serverades en nätt liten middag på fyra rätter, kaffe och en liten ”sängfösare” och jag behöver väl inte säga att en stor tallrik pasta var rätt nummer två?

Efter en god natts sömn och frukost är det dags att bege oss iväg till en familjegård där en av de cirka 4 000 certifierade ”trifulau” bor med sina tryffelhundar. Regnet vill inte ge med sig så den efterlängtade turen med tryffelhundar uteblir men skam den som ger sig. Vi får en trevlig föreläsning av en av bröderna Romagnolo om tryffel. Tryffelhundarna Diana och Brio får visa hur de letar tryffel i den egna trädgården och vi blir imponerade av deras sökande. När de hittar tryffel är det inte lätt att hålla hundarna lugna och framförallt gäller det att vara snabb så de inte äter upp tryffeln. När vi kommer upp till huset råder full aktivitet utanför och på bordet står allehanda delikatesser uppdukade. Uppskurna korvar, färskost som toppats med vit tryffel och olja, bröd och traktens röda vin. Tänk att få sitta i trädgården en måndag förmiddag och mumsa på vit tryffel. Upplevelsen var härlig och spännande. Det kändes lite ”förbjudet” att mumsa bara så där på denna delikatess utan att fundera på vad den kostar och hur svårhittad den är.

Vi fortsätter till den familjeägda vingården Cavalotti. Vi börjar med en rundvandring och ett litet föredrag i deras vinkällare, om hur de producerar sitt vin. Här äter vi vår lunch och provsmakar viner – både röda och vita. Det är dukat vid tre långbord och vi ser till vår förtjusning att lunchen blir lätt och att vi inte får en 4-rätters. Tror vi ja. Tallriken som är förpreparerad med olika korvar, ost, skinka, oliver och gott pizzabröd är bara en bråkdel av vad vi blir serverade. Nästa rätt är en slags paj fylld med ost och skinka, därpå kommer kommer osten och sedan en söt kaka, så nu är vi väl i alla fall klara? Åh, nej nu kommer mamman i huset och berättar att hon och hennes väninnor ägnat hela gårdagskvällen till att göra tortellini med köttfyllning. De har gjort 5 kilo och hoppas att det räcker åt oss. Vi blir stumma och guiden Elizabeth ber ”mama” att koka enbart 2,5 kilo. Därpå kommer en sagolik tortellini blandad med en underbar ostsås. Det är i alla fall sista rätten och vi är lika mätta som vid tidigare måltider.

Innan vi åker tillbaka till hotellet hinner vi med att besöka spumanteproducenten Canelli på vägen. Deras antika vinkällare, som kallas den underjordiska katedralen, inryms i ett fantastiskt gammalt hus mitt i staden, det är som en underjordisk kyrka med många valv. De har inrett källaren på ett smakfullt sätt med mycket konst, ett utställningsrum och all denna spumante. Det sägs finnas cirka 300.000 flaskor där, den uppgiften är inte bekräftad – men många flaskor var det.

Upplevelserna är många… och det känns som om vi inte gör annat än äter och dricker men visst gör vi annat också. Mat och dryck blandas med en god portion kultur emellanåt. Med Elizabeths kompetens som hon gärna delar med sig av får vi mycket information om Italiens kultur, nyheter, levnadssätt och traditioner.

Tisdagen ägnar vi åt Italiens forna huvudstad Turin, numera regionen Piemontes huvudstad. En mycket elegant stad med vackra torg, byggnader och barockpalats med de berömda arkaderna från 1500-talet där vi får en guidad tur av en lokal guide. Många kaféer kantar gator och torg. Efter en guidad tur i staden går vi till Eataly – ja just det, ett matställe, men ett mycket speciellt sådant. Eataly samarbetar med Slow-food. Vi går dit för att njuta av denna annorlunda saluhall med det bästa av råvaror och många restauranger som är uppdelade efter vad man är sugen på. På ett ställe serverar de fisk, på ett annat kött, på ett tredje pizza och pasta, det finns även ställen med vegetariskt och skaldjur. Valen är många och vi Sweor sprids för vinden eller rättare sagt i saluhallen för en timme framåt.

Turin är verkligen en stad att återvända till och man bör inte missa stadens speciella kaffedryck – Bicerin, ett glas med kaffe, smält mörk choklad och vispgrädde.

Onsdagen tillägnar vi Barolo, ett av Italiens mest aristokratiska viner. Cirka 20 km utanför Alba ligger den underbara lilla byn som är full av restauranger, vinotek, bagerier varifrån det doftar sagolikt, små vinbutiker där man både kan smaka och prova viner. På en av gatorna är det matmarknad som består av två små stånd med allehanda färska grönsaker och frukter i härliga färger. Strax intill står fiskbilen med öppna bakluckor och erbjuder färsk fisk. Tonfisk, bläckfisk, vita fiskar, skaldjur är upplagda på ett smakligt sätt. Vinrankorna växer alldeles intill vägkanten och de fina husen är utsmyckade med vackra blomsterarrangemang.

Vi besöker vinproducenten Marchesi di Barolo, en av de mest kända producenterna i området. Det är en medelstor vingård i privat ägo som producerar cirka 1,5 miljoner flaskor om året. Efter en rundvandring i deras vinkällare där vi kan beskåda ”La Botte della Marchesa” de stora vinfaten från 1800-talets början får vi provsmaka tre av vingårdens viner.

Resan till Piemonte har naturligtvis präglats av mat och vin. Vår avslutningsmiddag äter vi på Osteria dellÁrco där Slow-foodrörelsen startade 1986 av Carlo Petrini, en journalist som ville protestera mot att McDonald´s just fått tillstånd att öppna en fast-food vid Spanska Trappan i Rom. Middagen är en utsökt 4-rättersmiddag och en dessert. Jag skulle kalla det 5-rättersmiddag! Det vattnas i munnen när jag tänker på all god mat, men jag är inte lika lycklig när jag tänker på att komma hem och ställa mig på vågen. Men vad gör väl det? Det har varit en otrolig upplevelse och jag vill på allas vägnar tacka Elizabeth för den fantastiska efterresan till Piemonte. Utan henne hade den inte blivit så intressant!

Text: Rose-Marie Wiberg, Marbella

Piemonte (1)Piemonte (4)Piemonte (3) Piemonte (2) Piemonte (8) Piemonte (5) Piemonte (9) Piemonte (10) Piemonte (11) Piemonte (13) Piemonte (14) Piemonte (15) Piemonte (17)Piemonte (16)Piemonte (6) Piemonte (7) Piemonte (12)